Fyren
Togs bort för 11 år sedan
-
Till försäljning i 1 år
Månpocket 2007. 397 sidor, 18x11cm. 222 gram. Mycket gott skick. Man kan ju undra varför det finns så många deckardrottningar (inga prinsessor, så vitt är känt), men inga deckarkungar (inga prinsar heller)? Vad är detta nu för könsmaktsordning? Nåja, låt gå. Regerande drottning i deckarvärlden, åtminstone om vi ser till ålderns rätt, är väl den 86-åriga P D James, och förvisso är det krut i den gumman. På svenska finns således nu, i Ulla Danielssons översättning, den senaste deckaren om polisintendent Adam Dalgliesh, den sorgsna poesins (han är ju något så sällsynt som både poet och polis) och rättvisans riddare. Och låt mig raskt konstatera, att i en tid när var och varannan som kan trycka ner en tangent tror sig kunna skriva kriminalromaner, utan att ha ett hum om genrens lagar eller om hur man spinner en intrig, ja, då höjer sig denna briljanta lady fortfarande högt över mängden - när det gäller intrigflätning, miljö- och personskildring och litterär stil. Inte illa jobbat, vid den åldern, får man väl säga. I Fyren har hon använt ett av detektivromanens klassiska knep, nämligen att placera intrigen och gestalterna på en näst intill isolerad ö. Det mest bekanta exemplet på hur man med yttersta raffinemang kan använda sig av just detta knep, är väl fortfarande Agatha Christies ?Tio små negerpojkar? från 1939 (eller ?Tio små havrepojkar?, som den enligt DO numera bör heta). Här finns alla möjligheter till en förtätning av intrigen och av det intrikata spelet inom en liten och isolerad krets. Så också nu, i ?Fyren?, även om jag tycker att det finns en litet lös tråd i flätningen, eller om det nu bara är jag som i vanlig ordning missat någonting (arga läsare kan gärna höra av sig). Det finns alltså något i upplösningen som förbryllar mig. Men bort det! Combe är en (påhittad) ö utanför Cornwalls kust, ett gammalt pirattillhåll som numera är en privat tillflyktsort för stressade och pressade elitmänniskor från politik, näringsliv och andra högbrynta sammanhang, i behov av lugn, ro och personlig säkerhet. Och säkert tycks det vara, hit är det så gott som omöjligt att ta sig osedd av personalen. Ön har den karga skönhet som man förknippar med öar utanför Cornwalls kust, eller med brittiska småöar över huvud taget - vindpinat och med en nästan kysk natur. Men det förstår givetvis vem som helst att idyllen (om det någonsin varit någon, med tanke på gästerna) snart kommer att rämna. I det nedlagda fyrtornet hittas en av de celebra gästerna - enligt alla vittnesmål en sällsynt skitstövel - mördad på ett groteskt sätt. Detta är naturligtvis ouvertyren till allt mer dramatiska händelser och oväntade faror som Dalgliesh och hans två medarbetare, kriminalinspektör Kate Miskin och nykomlingen, den biträdande kriminalinspektören Francis Benton Smith, en elegant och verserad anglo-indier, utsätts för sedan de sänts till ön för att utreda brottet. Så sker ännu ett mord och någonting händer som hotar att stjälpa hela utredningen. Lita på att det är spännande i den klassiska stilen. Fast P D James trogna läsare är självfallet inte bara intresserade av mordgåtorna, utan också av hur det skall gå för ?seriefigurerna?: i deras privatliv, i deras sociala liv. Obotlig romantiker och sentimental som jag är vill jag förstås att Dalgliesh definitivt skall lösa upp alla knutar i sitt komplicerade förhållande med sin Emma, att det faktiskt på allvar skall bli de två. Och hur skall det gå för Kate, flickan med den olyckliga underklassbarndomen som dock åkt på det som vi i Sverige brukar kalla för ?klassresan?? Det erotiska mötet med en kollega var inte mer än ett tillfälligt möte, och hon har insett att hennes mer eller mindre dolda kärlek till chefen, det vill säga till Dalgliesh, är obesvarad. Men Francis kunde kanske vara något? Nej, tyst min mun så får du socker. Intrigen är alltså suverän (minus således en eventuell lös tråd) och inte mindre suverän är berättelsen om människors trasiga liv och söndriga inbördes förhållanden. Lägg därtill den fantastiska miljöskildringen, P D James underbara känsla för stämningar och för dialog, ja, då är detta den perfekta sommarläsningen. Ty ladyn är inte bara en suverän författare av detektivromaner, utan också en lysande författare alla kategorier. Hon behöver helt enkelt inga genrebeteckningar. Mats Gellerfelt litteratur@svd.se
