GOYA - THE TASTE OF OUR TIME
Togs bort för 10 år sedan
-
Till försäljning i 3 år
ENGELSKSPRÅKIG. SKIRA. Översättn till engelska James Emmons uppl. 1955. 137 s. Inbunden. Ca 50 inklistrade färgbilder. Vackert linneband med omslag. 18,2x17,1cm. Mycket gott skick. Skyddsomslag finns i gott skick. En reva. Francisco José de Goya y Lucientes, född 30 mars 1746 i Fuendetodos, Aragonien, Spanien, död 15 april 1828 i Bordeaux, Frankrike, var en spansk konstnär och grafiker. Goya växte upp i Zaragoza och blev redan vid 14 års ålder lärling till konstnären José Luzan. Efter en resa till Italien 1770-1771 var han verksam för den kungliga gobelängmanufakturen. 1774 flyttade han till Madrid. Omkring 1780 började han sin karriär vid akademin och vid det spanska hovet, där han 1799 utsågs till förste hovmålare. Politiskt förföljd flyttade han till Bordeaux 1824 där han avlider 1828. Goya hade två läromästare och beskyddare, den böhmiske konstnären Anton Raphael Mengs och spanjoren Francisco Bayeu (vars syster han gifte sig med), båda hovmålare vid Karl III:s hov. Det var tack vare dem Goya blev anställd vid gobelängmanufakturen vilket skulle leda vidare till hans karriär inom hovet. Mengs och Bayeu målade enligt samtidens konventioner och akademiska ideal som bar på inslag av barock, rokoko och nyklassicism. Även Goya målade i denna stil men utvecklade snart en friare komposition och mer personlig piktur. Själv nämnde Goya som sina läromästare de mest framstående målningarna i Italien och Spanien, samt Rembrandt, Velázquez och Naturen. Under intryck av franska revolutionens idéer och på grund av en tilltagande dövhet genomgick hans stil en avgörande förändring under 1790-talet. Hans konst blir mer expressiv och personlig och kom att innehålla en inte ringa del kritik av och satir över det samtida Spanien. I november 1793 hade Goya blivit allvarligt sjuk. Han led av yrsel, problem med balansen och en tilltagande dövhet. Efter att ha varit sängliggande i två månader tillfrisknar han men förblir döv för resten av livet. Från och med nu börjar Goya använda sina egna erfarenheter och personliga tankar som motiv i sina verk, i målningar och etsningar som inte var gjorda på beställning utan på eget initiativ. 1799 ger han ut 80 grafiska blad kallade Infall (sp: Caprichos). I ett brev till en akademiledamotförklarar Goya att han i dessa verk gestaltat ?iakttagelser som i beställda verk i allmänhet inte kan uttryckas, eftersom infall och idéernas rikedom inte är fria i dessa.? Goya målade vid denna tid porträtt av medlemmar ur kungafamiljen och adeln samt andra typer av beställningsverk, han efterträdde dessutom Bayeu som ?Director de Pintura? vid Konstakademien 1795 och utsågs 1799 till förste hovmålare. När fransmännen intagit Madrid 1808 var Goya, liksom alla myndiga spanjorer, tvungen att svära en lojalitetsed till Napoleon. Under de följande åren, då den franska ockupationen och Spanska befrielsekriget pågick, fick han sina inkomster från beställningsporträtt av spanska och franska borgare och adelsmän. Hans främsta ämne och motiv under denna tid var dock kriget. Mellan 1810 och 1820 gjorde han den grafiska serien Krigets fasor (sp: Los Desastres de la Guerra). Efter kung Ferdinand VII:s återkomst till tronen 1814 sökte Goya blidka honom med målningarna Den andra maj 1808 och Den tredje maj 1808 som återger ?heroiska händelser och scener under vårt ärorika uppror mot Europas tyrann?. Följden av de politiska konflikterna mellan reformvänliga och konservativa krafter i Spanien under Goyas levnad gjorde att han, 78 år gammal, valde att gå i exil till Bordeaux. Efter restaurationen 1823 lät Ferdinand VII förfölja och avrätta sina liberala motståndare och många tvingades i landsflykt. Den oro och osäkerhet detta skapade gör att Goya 1824 ber kungen om ett resebrev för att av hälsoskäl dricka brunn i Plombières i Frankrike. Han får tillstånd att resa men bosätter sig i Bordeaux där många spanska liberaler lever i exil. Goya återvänder ett par gånger till Madrid innan han avlider i Bordeaux 1828 Kriget med Frankrike mellan 1808 och 1814, det Spanska befrielsekriget, med allt sitt barbari satte djupa spår hos Goya, likaså påverkades den liberale Goya av de politiska spänningarna i landet. Före kriget var Spanien en absolut monarki och Inkvisitionen fungerade fortfarande ? en ?häxa? brändes så sent som 1781. Efter fransmännens invasion avsatte Napoleon kung Ferdinand VII och satte sin bror på den spanska tronen. Spanjorerna svarade med att rekonstruera sitt parlament, nu i exil i Cádiz. Exilparlamentet, kallat "Cortes de Cádiz", sammanträdde första gången 1810 och 1812 röstade man igenom Den spanska konstitutionen av 1812 som var en av världens mest liberala konstitutioner. Men när Ferdinand VII återkom till tronen 1813/14 förkastade han, med hjälp av de konservativa och katolska kyrkan, den nya konstitutionen och lät fängsla liberal leadare. Den absoluta monarkin och inkvisitionen återinrättades. 1820 gjorde ett par generaler i spanska armén myteri och krävde en återgång till 1812:s liberala konstitution. Ferdinand VII såg ingen annan utväg än att gå med på kraven. En ?Cortes? (parlament) valdes som fungerade under några år men med starkt motstånd från de konservativa, kungen och kyrkan. I april 1823 sände Ludvig XVIII av Frankrike trupper till Spanien för att återge Ferdinand hans legitima auktoritet. I september gav ?Cortes? och dess armé upp inför de franska styrkorna. 1812:s konstitution förkastades åter en gång, Ferdinand VII återfick sin makt, men denna gång återinrättades inte Inkvisitionen, tack vare fransmännens påtryckningar. Repressalierna mot "Cortes"-anhängarna blev kraftfulla och många flydde utomlands 1799 kunde man i Madrid, i en parfym- och liköraffär, köpa en serie om åtto grafiska blad kallad ?Os Caprichos ? (Infall). Det var en samling satiriska och demoniska etsningar av Goya. Goya skrev att serien utgår från ?de oräkneliga svagheter och dumheter som återfinns i varje civiliserat samhälle, och från de allmänna fördomar och oförnuftiga verksamheter som vana, enfald, eller egenintresse har gjort vanliga.? Han tillägger att etsningarnas eventuella likheter med verkliga händelser är rena tillfälligheter. Titeln ?Os Caprichos? anspelar på dolda teman. Redan italienarna Tiepolo, Piranesi och fransmannen Callot hade gjort serier med ?Capricci?, med denna titel kunde de tillåta sig friheter gentemot regler och teman i den samtida konsten. Det ska påpekas att Goya samtidigt, under dessa år, gjorde ljusa och luftiga målningar som till exempel kupolfresken i kyrkan Ermita de San Antonio de la Florida i Madrid. Dessa två målningar utfördes omkring 1790-1805. Det är inte någon traditionell Venusbild som Goya ger i dessa akter. I stället för upphöjdhet är det sinnlighet som träder i förgrunden. Det är helt enkelt en naken kvinna på en säng vi ser. Några år senare målade Goya Den klädda maja, man vet inte varför Goya även gjorde denna version. Som påklädd är hon nästan lika avklädd som den nakna ?maja?? kroppens former framträder tydligt under tyllet. Det har spekulerats mycket kring kvinnans identitet. Möjligtvis var modellen Hertiginnan av Alba, som Goya under en tid hade en kärleksaffär med, men troligare är att det är Pepita Tudó som var älskarinna till premiärministern Manuel de Godoy, i vars samling målningarna fanns. 1814 ställdes Godoy och Goya inför Inkvisitionen på grund av målningarna, tyvärr finns inga dokument om processens gång bevarade. [11] [12]De två konstverken visas på Museo del Prado i Madrid. Efter det s.k. ?Dos de Mayo?-upproret i Madrid mot den franska överhögheten under Napoleon avrättades spanska upprorsmän på flera ställen i staden. Bl.a. arkebuserade fransmännen en grupp med 43 rebeller på berget Príncipe Pío. För att hedra minnet av dessa män samt till åminnelse av de ?heroiska händelser och scener under vårt ärorika uppror mot Europas tyrann? gör Goya 1814 målningarna ?Den 3 maj 1808? och ?Den 2 maj 1808?. Målningarna var beställningar från den spanska regeringen genom den liberale kardinalen Luis María de Borbón y Vallabriga, som var regeringens företrädare fram till Ferdinand VII:s återkomst. Det var Goya själv som hade föreslagit beställningarna för kardinalen och regeringen. Troligen föreslog Goya dessa målningar för att förbättra sin relation till Ferdinand VII, som var på väg tillbaka till den spanska tronen, och därmed försäkra sig om en stadig inkomst. ?Den 3 maj 1808? har influerat många konstnärer i gestaltningar av liknande händelser, exempelvis Édouard Manets ?Arkebuseringen av kejsare Maximilian? (1867) och Pablo Picassos ?Massakern i Korea? (1951). Upproret i Madrid 1808 blev början på det blodiga Spanska befrielsekriget som pågick till 1814. Goya blev vittne till många av de barbariska ?scener? som utspelade sig under dessa år, scener som han avbildade i grafikserien ?Los Desastres de la Guerra ? (Krigets fasor). Etsningarna gjordes mellan 1810 och 1815 och visar med all tydlighet Goyas avsky för krigets bestialiteter. Liknande etsningar hade gjorts närmare 200 år tidigare, under Trettioåriga kriget; ?Les misères de la guerre?(Krigets fasor) 1633, av fransmannen Jacques Callot. Sannolikt har Goya studerat flera av Callots grafiska blad. De första 47 av Goyas 84 etsningar beskriver händelser från kriget och de obarmhärtiga följderna för mindre grupper och individer. Nummer 48 till 64 i serien föreställer scener från hungersnöden i Madrid under fransmännens belägring av staden. Seriens sista del ,?caprichos enfáticos? (de emfatiska infallen), gjorde Goya efter Ferdinand VII:s återkomst till tronen 1813, dessa etsningar är kritiska kommentarer till den politiska situationen i Spanien. Grafikserien publicerades först 1863, trettiofem år efter Goyas död, med titeln ?Fatales consequencias de la sangrienta guerra en España con Buonaparte, Y otros caprichos enfáticos". (De fatala konsekvenserna av det blodiga kriget i Spanien mot Bonaparte, och andra emfatiska infall). Historiker menar att Goyas intention var att ge ut etsningarna men att han snart kom att bedöma det som politiskt omöjligt 1819 köpte Goya ett hus på landet utanför Madrid dit han flyttade med sin fästmö Leocadia Weiss och hennes (deras) dotter. Här målade han under fyra år ett dussintal målningar i mycket mörka färger och med mörka motiv. De är alla målade i olja direkt på väggarna i husets två största rum. Målningarna tillhör de mest gåtfulla och ångestladdade av Goyas verk. På slutet av 1800-talet överfördes målningarna från väggarna till tavelduk. Flertalet av dem finns nu på Pradomuseet.