SCHLUS MIT DEM GOTTESGERICHT - DAS THEATER DER GRAUSAMKEIT
Togs bort för 10 år sedan
-
Till försäljning i 5 år
Antonin Artaud (egentligen:Antoine Marie Joseph Artaud) född 4 september 1896 i Marseille, död 4 mars 1948 i Paris, var en fransk dramatiker, poet, skådespelare, regissör och teaterteoretiker som förespråkade en teater som förkastade handling och psykologisk realism och i stället återvände till dramat som primitiv rit och uttryck för människosjälens mytologi förborgad i drömmar och tvångstankar. 1926-1928, drev Artaud Théâtre Alfred-Jarry, tillsammans med Roger Vitrac. Han producerade och regisserade originalverk av Vitrac, liksom stycken av Claudel och Strindberg. Teatern tillkännagav att de skulle producera Artauds pjäs Jet de sang under 1926-1927 års säsong, men den sattes aldrig upp och hade inte premiär förrän 40 år senare. Teatern var kortlivad, men besöktes av många europeiska artister såsom Andre Gide, Arthur Adamov, och Paul Valery. 1935 hade Artauds uppsättning av Shelleys The Cenci premiär. The Cenci blev ett kommersiellt misslyckande, fastän det innehöll innovativa ljudeffekter och hade scenografi av Balthus. Efter den misslyckade uppsättningen, mottog Artaud ett stipendium för att resa till Mexico där han gav föreläsningar om västvärldens förfall. Han studerade också indianstammen Tarahumara och experimenterade med det starkt hallucinatoriska ämnet peyote, han skrev ner sina upplevelser som han senare gav ut i boken Les tarahumaras. Innehållet i boken påminner starkt om dikterna han kom att skriva under sina sista år, och rör sig huvudsakligen kring det övernaturliga. Artaud beskrev också här sina abstinensbesvär då hans lager av heroin tog slut. 1937 återvände Artaud till Frankrike där han fick tag på en promenadkäpp som han trodde hade tillhört St. Patrick. Artaud reste till Irland, fastän han talade väldigt dålig engelska och inte kunde göra sig förstådd. Den största delen av resan tillbringade han i ett hotellrum som han sedan inte kunde betala för. På återresan, trodde sig Artaud bli attackerad av två ur besättningen och hämnades varefter han arresterades. 1938 publicerades Le théâtre et son double, hans mest kända verk, som sätter skådespelaren och hans/hennes kropp i centrum, avvisar konventionell dramatisk psykologi och talar om mytens återinförande och "grymhetens teater". Boken innehåller de två manifesten om "grymhetens teater", vilka är viktiga texter för att förstå hans artistiska projekt. Fantasi för Artaud, är verklighet; drömmar, tankar och illusioner är inte mindre verkliga än världen där utanför. Verkligheten förefaller att vara en överenskommelse mellan människor, samma konsensus som publiken accepterar då de går på teater för att se ett skådespel och för ett tag föreställer sig att det de ser är verkligt. MATTHES & SAITZ 1980. Limhft. 150 sid. Ill. Nyskick. ISBN 3-88221-211-X SPRÅK TYSKA
