Mellan Haväng och Himalaya
Togs bort för 10 år sedan
-
Till försäljning i 2 år
W&W 1978. Inbunden med skyddsomslag, 205 sidor. Mycket gott skick. Mellan Haväng och Himalaya "Mellan Haväng och Himalaya handlar om att upptäcka världen, om att resa, om resor jag gjort, om människor och saker och ting jag träffat på - men också om resor jag inte gjort och ting jag aldrig sett. Det är anteckningar, fantasier, betraktelser, reflektioner, berättelser. De är skrivna 1971-1978." Mellan Haväng och Himalaya kom ut 1978 på Wahlström & Widstrands förlag. Undertitel: Resor, utblickar. INNEHÅLL VÄRLDEN ÄR VÄLDIG. Den kan fortfarande upptäckas. Mellan Haväng och Himalaya utbreder sig svindlande vidder. Och du finns i detta hemlighetsfulla landskap, och det finns i dig. Berättelserna i boken spänner över vida fält. Här är innehållet i några av dem: Författarens tid som persikoplockare i Pyreneerna. Folkvandringar, turism och imperialism. Röda stjärnor i Sofia, Bulgarien. En resa till planeten Mars 1918. Ljuset - och provinsialismen - i Provence. Kvinnliga rebeller, blåvingade feer och en revolutionär kung i Centralasien. Vagabonder - Martinson, Guthrie, Kerouac m fl. Luftskeppens helighet. Klaner, klasser och kloster - och en pojke som inte ville bli Buddha - i Tibet. Våren i Polen. Svenskheten i utlandet. Heliga män, vapensmugglare, gudabilder, poesi mm i Indien och Nepal. Varsågod! Följ med! UTDRAG UR TEXTEN OM MAN RESER FRÅN PERPIGNAN i riktning mot Andorra, kommer man efter en timmes bussfärd till Prades. Därifrån kan man ta en annan buss till Molitg-les-Bains, en undangömd stad i Pyreneerna. Från Molitg-les-Bains kan man sedan gå vidare till fots ett antal klometer uppför den slingrande bergvägen tills man når Campome, en till synes totalt bortglömd by med en gammal kyrka som är en ointaglig stenfästning, ett dussin grå stenhus, inga affärer, inte ens ett cafe. Ovanför Campome ligger monsieur Vignolos moderna vita villa. Det är han som äger Campome. I dalarna runt omkring är det hans persikor som mognar på fruktodlingarnas träd. Han är en av de största patronerna i trakten, men även om han är den störste, är hans ägor inte större än att han klarar skörden med ett tjugotal arbetare under fjorton dagar. För arbetarna betyder det dock: inget latmansgöra. Vid årets skörd var jag en av monsieur Vignolos arbetare. På Frau Ilses pensionat i Arenys i Spanien hade jag träffat Alice från Edinburgh och hennes kompis Chrissie - de gick på någon sorts konstskola där (i Edinburgh alltså) - och Johann som kom från Amsterdam. Sommaren var slut, och vi hade bestämt oss för att tillsammans resa norrut. När vi kom till Perpignan, träffade vi Jean, en fransman som berättade att han visste var det fanns jobb redan nu, dvs innan vinskörden börjat. Han gav oss Vignolos adress, och vi reste till Campome. I Molitg-les-Bains åt vi pate och drack vin och satt i skuggan och betraktade de brungrå bergen. Sedan började vi gå den långa vägen uppför mellan grå stenhus och torra mullbärsträd. Luften var full av syrssång. Alice sa att hon först inte hade fattat vad Jean pratade om i Perpignan. Hon hade tyckt att han sa pigeons medan han i själva verket sa peaches. Hon hade ändå tyckt att det kunde vara värt att pröva på: plocka duvor, vad nu det kunde vara. Jag tänkte på Mao Tse-tungs dikt "Jag bestiger Lushan", den där han uppifrån berget "med lidelsefria ögon" skådar världen. Den slutar nämligen så här: Jag undrar vart borgmästare Tao har dragit? Plöjer han kanske sin jord vid Persikoblommornas källa? Vi kom fram ganska sent om kvällen. Solen sjönk hastigt bakom bergen, och landskapet blev violett. CITAT UR RECENSIONER MED STOR SENSIBILITET, VAKSAMHET, MÅNGSIDIGHET, fantasi och beläsenhet - vilken ofta tar sig uttryck i initierade porträtt av författare och konstnärer - bejakar han friheten; den andliga frihet som innebär att inte låsa sig, att våga och kunna möta verkligheten, den frihet som innebär att aldrig tvinga eller fängsla någon eller något. Det är inte anarki utan en kärleksförklaring till och ett ansvarsfullt engagemang i världen och människorna. Löfström har modet att försöka omfatta och omfamna verkligheten och han gör det på en fin och effektiv prosa... Per Odebrant, Arbetet 1978-12-20 I EN ARTIKEL OM RESEBESKRIVNINGAR som stod att läsa i tredje delen av "Författarnas litteraturhistoria" försökte Löfström ange vad som utmärker en god reseskildrare. Denne är aldrig enbart en rapportör, han är hela tiden närvarande själv med sin förtjusning, sin osäkerhet, sin hemlängtan, sin oro... I "Mellan Haväng och Himalaya" uppträder Tomas Löfström med framgång själv som reseskildrare i den bemärkelsen, t ex när han återger samtalen mellan unga skandinaver på Cafe Walis veranda i Kabul eller när han beskriver hur det känns att komma flygande till Stockholm från andra sidan jordklotet och mötas av vaxbleka, blodlösa människor och tidningsrubriken "Bensinstation sålde mellanöl". Claes Hylinger, Dagens Nyheter 1979-09-20