ORDBOK TILL FREDMANS EPISTLAR
Togs bort för 10 år sedan
-
Till försäljning i 3 år
Almqvist & Wicksell. 1967. 311 s. Trådbunden. 24,2x17,3cm. Mycket gott skick. Skyddsomslag finns i gott skick. Inom Svenska Vitterhetssamfundets styrelse och redaktionsnämnd hade vid flera tillfällen uttalats önskemål, att samfundet skulle söka komplettera sin utgåva av Fredmans epistlar (1916) med bl.a. en fullständig ordförteckning. En sådan skulle, menade man, kunna bli ett viktigt hjälpmedel för det språkliga och litterära studiet av Bellmans diktning, indirekt också för 1700talet över huvud taget. Det visade sig emellertid, att för de närmaste åren samfundets resurser var hårt engagerade av andra uppgifter. För att trots detta söka förverkliga planerna bildades vid en sammankomst den 29 okt. 1952 en liten arbetsgrupp, bestående av Nils Afzelius, Olof Byström, Carl Ivar Ståhle och Elias Wessén. Vi gjorde upp en detaljerad plan för excerperingen och redigeringen, och anställde fil. Kand. Magdalena Hellquist Österlöf för att utföra arbetet. Carl Larsson ägnade de sista åren av sitt liv åt Bellmansordboken. Hans hängivenhet för uppgiften var beundransvärd, och hans insats blev av avgörande betydelse. Då han i augusti 1959 gick bort, efterlämnade han ett manuskript, som omfattade ordförrådet t.o.m. artikeln mandom. // Vad händer egentligen på Första Torpet, där kräftan ljustras röd i kastrullen? Vad menar Fredman då han dricker Ulla till och lyfter bägaren med ett Klang! I varmaste råga, klang, din skål! Hur förklaras den underliga son med schäferhatt] Vad är brohuggaren, damjan och travarlappen för figurer i Vad dricker personerna kring Fredman när det talas om ölostvassla, kallsup eller buska? Vad har de på sig när de beskrivs med bindmössa, falbolan eller rukarduanshandskar, och varför saknade Ullas skor klackar när hon var liksom en herdinna högtidsklädd? I vad mån är Bellmans språk i Fredmans epistlar präglat av Stockholmska och hur förhåller det sig till uppländska och sörmländska dialekter: Kan man spåra litterära inflytelser i epistlarna? Hur mycket bearbetning kan lan räkna med från vännen Joh. Henrik Kellgren eller från krigsrådet E. Weste, vars epistelavskrift låg till grund för utgåvan 1790? Dessa frågor bland många andra, välkända för Bellmansläsare, vill föreliggande arbete belysa. »Ordbok till Fredmans epistlar» är det första försöket på svenskt språk till en fullständig ordförteckning och konkordans över en enskild författares verk. Orden är grammatiskt klassificerade i den mån Bellmans språk tillåter en sådan behandling. Varje form och stavning är förtecknad och varje beläggställe anfört. I förekommande fall jämföres med varianter ur egenhändiga Bellmansmanuskript. Intresseväckande och för nutida läsare svårförståeliga ord, former och uttryck belyses med exempel ur andra lexika, oftast Sahlstedts ordbok från 1773, Westes från 1807 och Svenska akademiens ordbok. Den rika väsentliga delar anförd, så att ordboken ger en hittills saknad, samlad överblick över kommentarer och diskussioner kring de många problem som epistlarna erbjuder. Stor vikt har också lagts vid den sakliga kommentaren. Med »Ordbok till Fredmans epistlar» är ingalunda det sista ordet sagt om Bellmans språk. Men den är ett viktigt bidrag till forskningen kring en av Sveriges mest levande och älskade författare.
