RIKTIG VETENSKAP OCH DÅLIGA IMITATIONER
Togs bort för 10 år sedan
-
Till försäljning i 3 år
FRI TANKE. Originalutgåva uppl. 2008. 239 s. Kartonnageband. 22,55x15,3cm. Nyskick. RIKTIG VETENSKAP OCH DÅLIGA IMITATIONER är ett glödande försvar för vetenskapen och upplysningstraditionens idéer. Samtidigt är boken en obarmhärtig nedsabling av allehanda figurer som under falsk vetenskaplig flagg serverar ovederhäftigheter. Det 30,-tal texter författaren samlat rör sig mellan populärvetenskap och samhällsdebatt och är uppdelade i sju avdelningar: Skolan, Matematiken, Evolutionen, Gud, Pseudovetenskapen, Hjärnan och Framtiden. Flumpedagogik och intelligent design hör till det som granskas i sömmarna, och författaren har viktiga synpunkter även på genusforskning och i klimatfrågan. OLLE HÄGGSTRÖM är professor i matematisk statistik på Chalmers, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och tidigare ordförande i Svenska matematikersamfundet. för sin forskning i sannolikhetsteori är han flerfaldigt prisbelönad, både nationellt och internationellt. På svenska har han tidigare utkommit med ?Slumpens skördar: strövtåg i sannolikhetsteorin?. I denna bok har jag samlat 30 av de texter jag författat de senaste fem-sex åren. Jag har delat upp dem i sju tematiska huvudavdelningar. Av rubrikerna för dessa ? Skolan, Matematiken, Evolutionen, Gud, PSEUDOVETENSKAPEN, HJÄRNAN och FRAMTIDEN ? kan man måhända få ett intryck av spretighet: att jag skriver lite om ditt och lite om datt. Men ju mer jag arbetat med samlingen desto tydligare har jag sett att texterna hänger samman, på så vis att de presenterar visserligen olika men samtidigt besläktade aspekter på världen och på samhället sedda i ett konsekvent perspektiv, som jag med risk för att låta högtravande vågar mig på att kalla upplysningsfilosofiskt. Upplysningens centrala ideal om förnuft och rationalism tycks mig idag minst lika angelägna som någonsin att försvara. Det råder inget tvivel om att de är utsatta för angrepp. I postmodernismens spår har det blivit populärt att, med svepande formuleringar om att vad som är ?sant för dig? inte behöver vara ?sant för mig?, gå loss mot idén om en objektiv verklighet som vi med våra sinnen och intellekt kan vinna kunskap om. Detta banar i sin tur väg för allehanda pseudovetenskaper, från historierevisionism till nykreationism och New Age. Typisk för tidsandan är en artikel i Expressen den 26 juli 2007, där prästen Ma Oftedal hyllar prinsessan Martha Louises färdigheter i att tala med änglar och påstår sig ha stöd i kvantfysiken för ?det holografiska paradigmet?. Allting hänger samman, hävdar hon, så till den grad att hon i sina böner brukar tacka de som tog livet av sig, som gjorde morden och våldtäkterna, de som tog på sig att bli pedofiler och landsförrädare. Om dom inte gjort det, hade jag kanske behövt vara den delen av helheten?. Om vi inte kan komma överens om ett minimum av rationalitet så kan VI inte heller vederlägga Oftedals groteskt perverterade holism, ty allt hon säger är ju ?sant för henne?. I de följande kapitlen skall jag bjuda på många exempel på hur denna irrationalism breder ut sig, till och med hos forskare och myndighetspersoner. Samtidigt står vi idag, som jag uttrycker saken Riktig vetenskap och dåliga imitationer. Titeln är vald med viss omsorg och är tänkt att avspegla hur jag med denna bok har den dubbla ambitionen att dels belysa framstående vetenskap, dels slå hål på sådant som presenteras med vetenskapliga pretentioner men som inte håller måttet. En tredje ambition är att diskutera vad som skiljer god vetenskap från dålig, och från pseudovetenskap. Detta är mer komplicerat än man först skulle kunna tro Om vi kontrasterar förstklassig frontlinjeforskning i tidskrifter som Nature och Science med New Age-mumbo jumbo av Oftedalskt snitt, så framstår visserligen de båda aktiviteterna som fullkomligt väsensskilda, men det finns också en stor gråzon där jag ofta ser forskarkollegor på ett eller annat vis irra in sig. Någon skarp gräns mellan å ena sidan dålig eller klantig forskning och å andra sidan pseudovetenskap, kan enligt min uppfattning inte dras. Jag övervägde ett tag den alternativa titeln Riktig vetenskap och förfalskad. En viss betydelseskillnad föreligger: om vi säger att något är en förfalskning antyder vi illasinnat uppsåt, medan den dåliga imitationen kan göras i en kombination av inkompetens och god tro. Min bedömning är att flertalet av de (pseudo-)vetenskapsmän som här kommer i skottlinjen arbetar i någorlunda god tro, dvs. utan att med berått mod presentera slutsatser som de inser att de inte har täckning för, och det känns därför naturligare att tala om dåliga imitationer än om förfalskningar.
