Bengt Lidforss. En levnadsteckning.
Togs bort för 12 år sedan
-
Till försäljning i 1 år
Norstedts. 1968. 462 s. Inbunden. 684 gram. Gallrad inplastad biblioteksbok i gott skick. Det fanns en gyllene tid för svensk kulturjournalistik. Men denna tid är inte nu. Men början på den tid som i alla fall kom närmast kom med en viss ?diabolisk docent i hallonbuskar? verksam huvudsakligen i Lund i den socialdemokratiska tidningen Arbetet. Han hette Bengt Lidforss och levde mellan 1868-1913. Uppvuxen i ett universitetshem (hans far, Edvard Lidforss, var professor och den första översättaren av Don Quijote) som både var kristet och konservativt, något som den vuxne Lidforss skulle vända sig snabbt emot. Ovannämnda rättframma biografi framställer hans tvivel i ungdomen och hans ny tro på en ganska unik filosofi blandad av darwinism och socialism. Denna filosofi kombinerad med ett polemiskt sinne och skarpsinnigt skrivande gjorde honom till en oerhört tongivande debattör i sin tid. Och detta är bara en sida av mannen, att han dessutom var oerhört bohemisk ogift konstnärssjäl som dessutom var bisexuell och dog av syfilis 44 år gammal, så kan man lätt fastställa att mannen var en tämligen främmande fågel i det svenska kulturklimatet. Med en sådan färgstark huvudperson går det knappast att göra en misslyckad biografi. Och denna bok är generös i detaljerna av sin huvudperson och de starka karaktärerna omkring honom med en levande omgivning av den sista brytningstiden i svensk historia. Att inte fler böcker skrivits om denna tid är en gåta, men gör samtidigt att dessa böcker är en njutning att läsa. Dock hänger väl delarna inte riktigt samman, där personligheten, konstnären, vetenskapsmännen, polemikern och myten tolkas lite för mycket för sig själva utan att riktigt fånga sin huvudperson i helbild. Detta är naturligtvis en svårighet som kräver sin biograf, men bör kanske mest mana till att biografierna om denna intressanta karaktär inte är slutskrivna. Det finns ju ett radikalt ordstäv om att det inte var Strindberg som var galen, utan hans omgivning. Men Lidforss med sin rasism, antisemitism och dekadenta beteende i allmänhet har gjort att han knappast blivit någon ikon som till exempel Strindberg, som möjligen gör professorn i Lund till mindre läst idag, vilket knappast är välförtjänt. Hans essäer är ytterligt historiskt intressanta, givande (inte minst Varför äro växterna gröna?) och polemiskt roliga. Hans politiska artiklar är kanske de roligaste och är knappast några extrema saker i dagens perspektiv, de kristendomsfientliga slår också hårt och åt alla håll, de kristna är inte bara hycklare, de är också dumma och bakåtsträvande. Men en fascinerande människa är, vilket gör denna sak ytterst underhållande. Betyg 7/10 Läs också Bengt Lidforss, Fredrik Bööks och Frans G Bengtssons essäer. 2005-03-09